Att nyttja markägande för att plocka in jordränta och ta ut orättmätiga hyror av företag som är beroende av den ägda marken har varit feodalherrarnas metod för att dominera samhällen sedan civilisationens början. Det gör strävsamma bönder till fattiga torpare, framgångsrika entreprenörer till undersåtar till den passive markägaren, människor blir livegna både gällande behovet av mat och boende som markherren kontrollerar. Att avskaffa möjligheten att monopolisera markyta och andra naturresurser är en av de viktigaste pusselbitarna som återstår idag för att skapa ett hållbart och rättvist samhälle. De ekonomiska lagarna har inte förändrats även om samhällets teknologi och andra strukturer har det.
All utveckling som gör våra samhällen bättre manifesteras, via jordräntan, i höjda markvärden. Överskottet av allas vårt arbete kommer därmed att gå till en elit, då som nu. Idag utgörs denna i första hand av banksektorn som expanderar kredit med markvärdet som säkerhet. Detta tvingar folket att arbeta för att omvandla markvärde/jordränta till ett pengaflöde åt bankerna. De tror att skuldkontraktet de skrivit på för att få "äga sitt eget boende" kommer att trygga deras pension genom uppgångar på fastighetsmarknaden. Men dessa uppgångar följs av nedgångar - likt på 90-talet eller senast 2008 - som leder till samhällsomskakande kriser där mängder av människor blir fattiga och banksektorns, och markadelns, elitskikt berikas ytterligare.
Men även om finanskriserna kring markvärdet inte berör en enskild bostadsägare, en som prickade rätt och "vann" på fastighetsspekulationen, så har denne ändå valt att offra större delen av sitt liv för att arbeta åt de högre samhällsskikten - skuldsatt för livet via exponentiell ränta kopplad till värdet av en ytenhet av det som många filosofiskt talar om som "vår gemensamma planet". Är det verkligen värt det?
Samtidigt beskattas våra inkomster och vår konsumtion av livsnödvändiga varor så som exempelvis mat och kläder. Det finns ingen möjlighet att uppleva vare sig verklig frihet eller trygghet i detta samhällssystem. Systemet i sig skapar klyftor mellan fattiga och rika vi aldrig kommer att undkomma om vi inte reformerar det.
Vi har uppnått mycket under 1900-talet på den sociala sidan. Vi har avskaffat apartheid, vi har gett kvinnor rösträtt, vi har givit grundläggande mänskliga rättigheter åt homosexuella och så vidare. Samtidigt har den ekonomiska utvecklingen, rent materiellt, varit minst sagt fantastisk. Men trots alla framsteg består klassklyftor och fattigdom. Svaret varför ser ni ovan och i klippet.
Lösningen ligger i att beskatta hyrvärdet av all markyta och alla andra oexploaterade naturresurser i samhället. Med intäkterna kan staten, med tiden, avskaffa de flesta eller alla skatter på arbete och företagande. Delas intäkterna från landskatten ut som en medborgarlön manifesterar vi tanken om den gemensamma planeten ekonomiskt. Markherrefeodalism har ersatts med naturresursdelning. Alla behandlas som ekonomiska likar och planeten blir allas vårt gemensamma arv.
Men även om finanskriserna kring markvärdet inte berör en enskild bostadsägare, en som prickade rätt och "vann" på fastighetsspekulationen, så har denne ändå valt att offra större delen av sitt liv för att arbeta åt de högre samhällsskikten - skuldsatt för livet via exponentiell ränta kopplad till värdet av en ytenhet av det som många filosofiskt talar om som "vår gemensamma planet". Är det verkligen värt det?
Samtidigt beskattas våra inkomster och vår konsumtion av livsnödvändiga varor så som exempelvis mat och kläder. Det finns ingen möjlighet att uppleva vare sig verklig frihet eller trygghet i detta samhällssystem. Systemet i sig skapar klyftor mellan fattiga och rika vi aldrig kommer att undkomma om vi inte reformerar det.
Vi har uppnått mycket under 1900-talet på den sociala sidan. Vi har avskaffat apartheid, vi har gett kvinnor rösträtt, vi har givit grundläggande mänskliga rättigheter åt homosexuella och så vidare. Samtidigt har den ekonomiska utvecklingen, rent materiellt, varit minst sagt fantastisk. Men trots alla framsteg består klassklyftor och fattigdom. Svaret varför ser ni ovan och i klippet.
Lösningen ligger i att beskatta hyrvärdet av all markyta och alla andra oexploaterade naturresurser i samhället. Med intäkterna kan staten, med tiden, avskaffa de flesta eller alla skatter på arbete och företagande. Delas intäkterna från landskatten ut som en medborgarlön manifesterar vi tanken om den gemensamma planeten ekonomiskt. Markherrefeodalism har ersatts med naturresursdelning. Alla behandlas som ekonomiska likar och planeten blir allas vårt gemensamma arv.