Landskatt och jordbruk av Peter Smith (Översättning:Richard Danilda)
Det moraliska argumentet för en landskatt är att markvärdet är skapat genom ansträngningarna av samhället som helhet och inte av den enskilde formella markägaren. Markvärdet ökar när bebyggelsen skapas och tätnar eller t.ex. när energiproduktion och kommunikationer dras till platsen.
För jordbruket är också markvärdet en reflektion av naturliga fördelar såsom topografi, klimat och jordkvalité, vilket ingen människa skapat. Den geoklassiska ekonomiska skolan betraktar alltså markvärdet som en samhällelig resurs och därför utgör detta en naturliga källa för samhället att hämta medel från för att täcka sina utgifter. "Land" eller "Jord" betyder i sammanhanget alla naturresurser givna till oss av planeten. |
|
Med en landskatt för jordbruket skulle gårdarna debiteras för arrendevärdet av marken, exklusive alla förbättringar såsom byggnader. Viktigt att förstå är att den sämsta marken som används skulle inte belastas, eller i sådana fall mycket lite, av en landskatt, eftersom den inte drar nytta av naturliga fördelar eller samhällsskapad infrastruktur osv. En stadsnära odling får i omvänd ordning högre landskatt.
Utan landskatt behöver samhällets inkomster istället komma från vad var och en tjänar ihop genom arbete och genom kapitalvinster. Kort sagt, en beskattning av mänsklig ansträngning och individuella egenskaper ersätter idag en beskattning på naturliga fördelar och yta. Istället monopoliseras dessa naturliga fördelar och ytor privat. Detta snedvrider jordbruket och landsbygdsekonomin på tre sätt:
Avfolkning av landsbygd.
Som skattesystemet ser ut nu, måste en jordbrukare, för att betala två arbetare, använda allt vad en tredje arbetare skapar i intäkter, men om han kompenserar för detta genom en ökad mekanisering för sin arbetsstyrka, får han skattelättnader för sin kapitalinvestering. På detta sätt har mänsklig arbetskraft ersatts med en ökad mekanisering och teknologi – kombinationsmaskiner, kemiska gödningsmedel, GMO, pesticider och fabriksuppfödning av djur. Färre och färre anställs, ”praktikantfällan” är allmänt känd. Detta skapar signifikanta negativa följder för samhället i stort. Då färre ges arbete inom jordbruket, försvinner också behoven av affärer, transporter, skolor och vårdinrättningar på landsbygden. Den avfolkas, ekonomi och mänskligt kapital urbaniseras. Mängden fysiska arbeten sjunker och vi distanseras från naturen.
Animalieproduktionen, som är mer arbetsintensivt, har svårt att få ekonomin att gå ihop idag. Det traditionella ”blandjordbruket”, där odlingsbar mark roterades med betesmark med organisk gödsel, har blivit ersatt av stora monokulturfarmer som är beroende av kemiska substitut. Det betyder också att medan utmärkta matjordar ligger öde, importerar vi kött och kraftfoder från utvecklingsländer och uppmuntrar därigenom en skövling av regnskog. Kraftfodret är det för kon onaturliga sojan. Det höjer också priserna lokalt till nivåer många inte har råd med.
Ökat spekulativt värde på jordbruksmark.
Den andra destruktiva effekten av att inte extrahera arrendevärdet, är att köp av landsbygdsmark uppmuntrar till investering i framtida värdehöjningar lika mycket som för jordbrukandet i sig. Det här är oftast fallet i gränslandet mellan urbana och rurala områden där pressen mot urban utvidgning är stor. Eftersom man kan använda sin mark som säkerhet för lån till att köpa mer mark, leder det till att större och större ytor ligger outnyttjade. Allt detta pressar upp markpriserna, utom räckhåll för nya unga initiativ.
Beskattning av arbete och kapital ökar kostnaderna för anställningar. Detta pressar oss till att importera mycket av våra livsmedel från låglöneländer plus att våra egna bönder blir beroende av stora bidrag, vilket finansieras av skatter på vårt eget arbete. Dessa bidrag baseras på den markyta markägare har till förfogande, inte den yta som faktiskt används. Detta uppmuntrar markägaren att hålla på mer yta än de faktiskt behöver, endast för att erhålla bidragen, vilket också leder till försvårande för nya unga initiativ. Dessutom, hela det globala bidragssystemet för jordbruket hindrar ekonomiskt tillväxt i utvecklingsländer genom att göra det svårare för dem att både verka internationellt som lokalt, vilket då också leder till att de redan extremt fattiga och utsatta fortsättningsvis hålls svältande.
Förlust av marginalland
Att beskatta arbete driver marginalland ut ur produktion eftersom det oftast behöver större insats för samma yta än för mer fördelaktig yta. Detta förklarar mycket av den kamp som behövs för att göra marginalland lönsam plus det generella underutnyttjande som karaktäriserar jordbruksmark, undantaget de mest fördelaktiga ytorna. Dessa båda faktorer reducerar också möjligheterna för att de unga ska våga, eller ens ges möjligheten att, satsa på yrket. Det uppmuntrar också till det snedvridna bidragssystemet för jordbruket.
Slutsats
En skiftning från skatt på arbete och kapital till en landskatt, skulle lösa dessa konflikter. Det skulle återge balans mellan arbete och maskineri i jordbruket och skapa fler arbetstillfällen. Det skulle få landsbygden att befolkas och belivas återigen.
Med en landskatt på plats skulle få välja att inte utnyttja sin mark produktivt. Spekulationen i framtida värdehöjningar skulle försvinna eftersom den då också åläggs en högre landskatt. Priserna på fastigheter kommer gå ner kraftigt. Det skulle också innebära att det skapas arbeten där de mest behövs, alltså där människor också de facto bor.
Hela systemet med landskatt pressar oss i en riktning mot kontinuitetsbruk, återanvändning och att vi istället för att använda oss av kemiskt framställda produkter, låter naturen ta hand om det vi egentligen aldrig kan mimikera; vi går mot det kretsloppsbaserade ekologiska jordbruket som visat sig vara det vi behöver göra för att vända trenden av biologisk enfald, nedsmutsad biotop och utarming av våra jordar. Vi kan göra detta, med samma nivå av dagens produktion av livsmedel, till samma kostnad (i dagens skattesystem) som konventionellt producerat, renare och med en höjning av jordbördigheten. Med en landskatt blir det ekologiskt hållbara och närproducerade, det som blir det självklara valet, då det förutom alla argument om ekosystemvinster också blir mer ekonomiskt åtkomligt för konsumenterna vilket ger en mer äkta valfrihet. Så låt oss göra det!
Utan landskatt behöver samhällets inkomster istället komma från vad var och en tjänar ihop genom arbete och genom kapitalvinster. Kort sagt, en beskattning av mänsklig ansträngning och individuella egenskaper ersätter idag en beskattning på naturliga fördelar och yta. Istället monopoliseras dessa naturliga fördelar och ytor privat. Detta snedvrider jordbruket och landsbygdsekonomin på tre sätt:
Avfolkning av landsbygd.
Som skattesystemet ser ut nu, måste en jordbrukare, för att betala två arbetare, använda allt vad en tredje arbetare skapar i intäkter, men om han kompenserar för detta genom en ökad mekanisering för sin arbetsstyrka, får han skattelättnader för sin kapitalinvestering. På detta sätt har mänsklig arbetskraft ersatts med en ökad mekanisering och teknologi – kombinationsmaskiner, kemiska gödningsmedel, GMO, pesticider och fabriksuppfödning av djur. Färre och färre anställs, ”praktikantfällan” är allmänt känd. Detta skapar signifikanta negativa följder för samhället i stort. Då färre ges arbete inom jordbruket, försvinner också behoven av affärer, transporter, skolor och vårdinrättningar på landsbygden. Den avfolkas, ekonomi och mänskligt kapital urbaniseras. Mängden fysiska arbeten sjunker och vi distanseras från naturen.
Animalieproduktionen, som är mer arbetsintensivt, har svårt att få ekonomin att gå ihop idag. Det traditionella ”blandjordbruket”, där odlingsbar mark roterades med betesmark med organisk gödsel, har blivit ersatt av stora monokulturfarmer som är beroende av kemiska substitut. Det betyder också att medan utmärkta matjordar ligger öde, importerar vi kött och kraftfoder från utvecklingsländer och uppmuntrar därigenom en skövling av regnskog. Kraftfodret är det för kon onaturliga sojan. Det höjer också priserna lokalt till nivåer många inte har råd med.
Ökat spekulativt värde på jordbruksmark.
Den andra destruktiva effekten av att inte extrahera arrendevärdet, är att köp av landsbygdsmark uppmuntrar till investering i framtida värdehöjningar lika mycket som för jordbrukandet i sig. Det här är oftast fallet i gränslandet mellan urbana och rurala områden där pressen mot urban utvidgning är stor. Eftersom man kan använda sin mark som säkerhet för lån till att köpa mer mark, leder det till att större och större ytor ligger outnyttjade. Allt detta pressar upp markpriserna, utom räckhåll för nya unga initiativ.
Beskattning av arbete och kapital ökar kostnaderna för anställningar. Detta pressar oss till att importera mycket av våra livsmedel från låglöneländer plus att våra egna bönder blir beroende av stora bidrag, vilket finansieras av skatter på vårt eget arbete. Dessa bidrag baseras på den markyta markägare har till förfogande, inte den yta som faktiskt används. Detta uppmuntrar markägaren att hålla på mer yta än de faktiskt behöver, endast för att erhålla bidragen, vilket också leder till försvårande för nya unga initiativ. Dessutom, hela det globala bidragssystemet för jordbruket hindrar ekonomiskt tillväxt i utvecklingsländer genom att göra det svårare för dem att både verka internationellt som lokalt, vilket då också leder till att de redan extremt fattiga och utsatta fortsättningsvis hålls svältande.
Förlust av marginalland
Att beskatta arbete driver marginalland ut ur produktion eftersom det oftast behöver större insats för samma yta än för mer fördelaktig yta. Detta förklarar mycket av den kamp som behövs för att göra marginalland lönsam plus det generella underutnyttjande som karaktäriserar jordbruksmark, undantaget de mest fördelaktiga ytorna. Dessa båda faktorer reducerar också möjligheterna för att de unga ska våga, eller ens ges möjligheten att, satsa på yrket. Det uppmuntrar också till det snedvridna bidragssystemet för jordbruket.
Slutsats
En skiftning från skatt på arbete och kapital till en landskatt, skulle lösa dessa konflikter. Det skulle återge balans mellan arbete och maskineri i jordbruket och skapa fler arbetstillfällen. Det skulle få landsbygden att befolkas och belivas återigen.
Med en landskatt på plats skulle få välja att inte utnyttja sin mark produktivt. Spekulationen i framtida värdehöjningar skulle försvinna eftersom den då också åläggs en högre landskatt. Priserna på fastigheter kommer gå ner kraftigt. Det skulle också innebära att det skapas arbeten där de mest behövs, alltså där människor också de facto bor.
Hela systemet med landskatt pressar oss i en riktning mot kontinuitetsbruk, återanvändning och att vi istället för att använda oss av kemiskt framställda produkter, låter naturen ta hand om det vi egentligen aldrig kan mimikera; vi går mot det kretsloppsbaserade ekologiska jordbruket som visat sig vara det vi behöver göra för att vända trenden av biologisk enfald, nedsmutsad biotop och utarming av våra jordar. Vi kan göra detta, med samma nivå av dagens produktion av livsmedel, till samma kostnad (i dagens skattesystem) som konventionellt producerat, renare och med en höjning av jordbördigheten. Med en landskatt blir det ekologiskt hållbara och närproducerade, det som blir det självklara valet, då det förutom alla argument om ekosystemvinster också blir mer ekonomiskt åtkomligt för konsumenterna vilket ger en mer äkta valfrihet. Så låt oss göra det!